fredag 9 mars 2012

Utmattnings depression






I går besökte jag vännen Zanny. Första gången vi möttes var för 3 1/2 år sen när vi båda vårdades på samma sjukhusavdelning. Hon har levt med sin sjukdom i hela sitt vuxna liv. Jag drabbades första gången när jag var 35 år, i utmattnings depression. I min vardag märks det att jag har sämre minne, koncentrations svårigheter och liten stress tålighet. Förmodligen får jag leva med detta resten av mitt liv, sviterna av min sjukdom. Jag hoppas att jag aldrig mer ska drabbas av ångest, mörka tankar och sömnproblem. Försöker fylla vardagen med ljusa tankar och mycket glädje! Om du är orolig att vara på väg att bli utmattnings deprimerad/utbränd eller känner nån som du oroar dig för. Sök hjälp i tid, för återhämtningen tar längre tid ju längre du väntar.

                                                       

                                                          Symtom:  
                                                          Minnes och koncentrations svårigheter.
                                                          Försämrad problemlösnings förmåga.
                                                          Känsloutbrott t.ex gråt attacker, raseri anfall.  
                                                          Överkänslighet mot ljus och ljud.    
                                                          Nedstämdhet/ hopplöshet/ uppgivenhet.  
                                                          Sömnsvårigheter med insomning, vakna för tidigt.                                                            
                                                         
                                                         Om du vill läsa mer om utmattnings depression , klicka här                            http://www.netdoktor.se/depressio_PageId=783/n/?





                                          Zanny tycker precis som jag om att skriva.
                                          Hon har gett mig tillåtelse att skriva ner en av  
                                          hennes fina dikter.                                                                                                                                                                    

                                          Kaffetåren
                                         Längtan och oro är mitt arv.
                                         Ett arv som fängslar och stänger in.
                                         Där pauserna är få och ibland ouppnåeliga.
                                         Men så bryts mönstret och nuet ändrar karaktär.
                                         Jag möter min granne och vi tilltalar varandra.
                                         Hon har saknat mig, säger hon.
                                         Jag har omgetts av ett hav av ångest.
                                         Men det säger jag inte, tycker bara
                                         det är så roligt att se henne.
                                         Hon bjuder in till en kopp kaffe.
                                         Långsamt, långsamt öppnar sig en ny värld
                                         med sin varma medmänsklighet.                                                                                         

                                                                               



2 kommentarer:

elinoemil sa...

Vilken fin dikt! /e

Viveka sa...

Visst är den!